10 år utan dig - ett brev till dig Morfar
Hej Morfar.
Jag skriver detta med tårar som rullar ner för kinderna.
Jag vet att du sitter där uppe i himlen just nu och tittar ner. Du dricker ditt kaffe, fotar med din kamera, uppskattar din bil och åker runt i husbilen. Du fuskar garanterat på spel, retas med dina syskon och busar med hundarna Lady, Molly och Candy.
Idag är det 10 år sedan du tog ditt sista andetag och lämnade smärtan och sjukdomen här på jorden för frid och lugn uppe i himlen.
Det är så mycket som du har missat när du inte varit här på jorden. Det är så mycket som jag hade velat uppleva med dig, fått visa dig och tillfällen där jag hade behövt dig nära.
2015:
- Jag tog körkort
- Jag hade min studentbal
- Jag tog studenten
- Jag började på Mullsjö Folkhögskola
- Jag åkte till Sydafrika och "skrev en bok"
- Jag slutade i Mullsjö
- Jag började jobba på förskolor
- Jag kom in på högskolan och började plugga Produktutveckling med Möbeldesign
2018
- Jag åkte till Italien
- Jag byggde mina första möbler
- Jag fick min första lägenhet
2019
- Jag ställde ut en möbel på Möbelmässan i Stockholm
- Jag ställde ut samma möbel på ett galleri i Stockholm
- Jag tog examen
- Jag åkte till Rumänien
2020
- Jobbade på förskolor
2021
- Jag flyttade till miin nuvarande lägenhet
- Jag fyllde 25år
- Jag gick med i Slättenkyrkan
- Såg norrsken i Jönköping för första gången
- Jag blev årets tonårsledare
- Jag blev ordförande i Ungdomsrådet i kyrkan
- Jag blev sjukskriven och slutade på den förskolan
2024
- Jag har försökt få ordning på mitt liv
- Jag har börjat vikariera på en annan förskola
- Jag köpte min nya bil
- Jag gick på Taylor Swift
- Jag kom in på högkolan till hösten
Som du ser är det mycket som har hänt som du inte fått ta del av som du hade älskat. Alla dina barnbarn har gått konfa, tagit körkort och studenten. Du var saknad vid alla dessa tillfällen.
Undet dessa åren har jag träffat så många nya människor i alla åldrar som jag verkligen gillar att vara med och som jag kan kalla mina vänner. Jag önskar att du hade fått träffa dom. Att du hade fått se hur lycklig jag är kring dessa personerna och att jag har börjat hitta mitt sammanhang.
Jag saknar dina kramar, våra samtal, ditt skratt, din röst, din personlighet och hur du alltid visste hur du skulle muntra upp en eller vad som behövdes sägas i olika situationer. Jag önskar att du hade varit där i fysisk form under alla dessa upp- och nergångar.
Jag vet inte hur det funkar men jag vet att du alltid finns med även om jag inte ser eller känner dig. Du vakar över oss och hjälper oss ändå. Det känns tryggt att veta att du håller ställningarna där uppe tills vi ses igen.
Jag saknar dig!
Ps Jag har ingen att ta kort på när de tar kort på mig längre Ds
