rebeckalindbom

När man var liten tänkte man att "när jag är vuxen (ca 20 år) då har jag koll på mitt liv". I wish. När jag var 20 år hade jag klarat mig igenom gymnasiet och även folkhögskola. Jag började jobba på förskola i brist på annat och funderade på vad tusan ska jag göra med mitt liv.

 

Efter något år valde jag att plugga i två år på högskolan och tänkte att nu är jag på rätt spår. Nu kommer jag få koll på mitt liv och vad jag vill göra. Jag hade jättekul och trivdes men när skolåren var slut och det var dags att börja jobba igen så fick jag och hittade jag inte jobben inom området. Då kände jag mig misslyckad och undrade återigen. Vad ska jag göra med mitt liv? Var är jag påväg helt enkelt?

 

Efter att ha varit utan jobb ett tag så hamnade jag i förskolans värld igen och där har jag varit fram tills nu. Men vad händer nu då? 

 

Jag har tivts bra med förskolans värld delvis. Underbara kollegor genom åren och fantastiska barn men det har varit så mycket mer än bara det. Så mycket saker som jag har behövt att axla och ta mig an som jag egentligen kanske inte har känt mig bekväm med eller haft kunskap att utföra i alla situationer.

 

Och i november 2023 kom smällen. Jag hade haft ett datum eller händelse kanske man kan säga som jag hade satt fokus på. Att om jag klarar mig dit är jag nöjd. Precis när det hade passerat var det som att jag hade tömt kroppens huvudbatteri och extrabatteri. Allt som har hängt över mig under så lång tid kom ikapp och kroppen sa NEJ. Jag var utmattad. Jag klarade och orkade inte mer. Jag blev sjukskriven och resan tillbaka började. Jag behövde låta min kropp få vila. Jag behövde och behöver lära mig att jag inte ska bära allt. Att be om hjälp och att man får säga nej. Det är mycket som jag har lärt mig av detta och mycket som jag fortfarande lär mig. Jag kämpar dagligen med att hantera allt som varit, är och kommer. Det kommer ta tid och det måste få ta tid. 

 

Mitt kontrakt löpte ut den sista december 2023 och nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag är 27 år nu och vet fortfarande inte vad ska jag göra.

 

Jag vet att jag har drömmar om ett hus, en partner, barn och en hund kanske. Jag vet också att jag vill vara lycklig, må bra, känna glädje och trivas där jag är. Jag vet inte hur jag ska uppnå allt detta eller vad jag ska göra med mitt liv. Men en annan sak vet jag och det är att stressa över det hjälper inte. Det är lätt att säga men betydlgt svårare att faktiskt leva efter. Men jag gör mitt bästa och det räcker. 

 

Hade jag vetat som liten att allt som har hänt skulle hända hade jag inte trott på de eller känt mig helt misslyckad. Att inte ha koll när man är 20, inte jobba med det man har pluggat till, att bli utmattad som 26 åring och inte ha en egen familj med allt vad det innebär. Klart att jag känt och ibland känner mig misslyckad, vem gör inte det? Men det är okej. 

 

Nu är mitt huvudfokus att må bra. Göra sånt som jag mår bra av. Göra det jag ska och inte det andra ska. Allt kommer falla på plats och så småning om kommer jag veta vad jag ska göra. Eller kommer man någonsin veta? 

 

"Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp." - Jeremia 29:11